Efter en stark återhämtning under 2024 minskade efterfrågan på aluminium i USA och Kanada med 4,1 % under första kvartalet 2025, enligt preliminära siffror från Aluminium Association. Minskningen beror främst på lägre export och fallande leveranser av tackor för gjutning.

Totalt uppgick efterfrågan (inhemska leveranser plus import) till cirka 2,96 miljoner ton (6,53 miljarder pund) under perioden, jämfört med 3,10 miljoner ton året innan. Leveranser från nordamerikanska producenter föll med 6,7 % fram till april, där valsade produkter minskade 2,3 % och tackor för export och destruktiv användning sjönk 15 %.

Samtidigt ökade skrotlager med 18,9 % och importen av aluminiumprodukter steg 40,9 % inför införandet av nya tullar. Branschorganisationen varnar för att en generell 50 %-tull riskerar att minska efterfrågan och efterlyser i stället en mer riktad handelspolitik.

Källa: Aluminium Association, 29 juli 2025

Eller ”Aldrig förr har så många haft så få att klandra för så mycket”

Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

I år kom Independence Day tidigt och så som av en händelse kommer denna krönika att handla om behovet av att vara oberoende och effekterna därav. Den fjärde juli är den stora frihetens dag om man är amerikan, man är ledig och kan fira med vänner och fyrverkerier. Men frihet är ju också oberoende och det är ju det som dagen egentligen handlar om och ironiskt nog var det då år 1776 att bryta sig loss från engelsmännen, dvs samma landsmän som nu i år fick en av de lättaste tariffbördorna.

I aluminiumbranschen kom Independence Day en månad tidigare då man redan den 4 juni satte igång tariffyrverkerierna. Vissa firade medan det för andra snarare var ett gravöl. Gränsen mellan glädje och sorg innebär även den en ironi då den sammanfaller väl med gränsen mellan Syd och Nord, mellan industri och tradition. Alcoa med huvudkontor i Pittsburg kan symbolisera Nord och Century Aluminum Syd även om huvudkontoret ligger i Chicago, detta då deras smältverk ligger på andra sidan gränsen Syd/Nord. Century applåderar Trumps briljanta drag att lägga en 50-procentig tariff på kanadensiskt aluminium eftersom det höjer det inhemska priset på den metall de säljer, och det finns ingen hejd på opportunismen. Century har meddelat att man ökar produktionen vid Mt Holly i South Carolina med 50 tton och säger samtidigt att man förhandlar om nya elkontrakt för att få igång en återstart av Hawesville smältverket i Kentucky. Rednecksen jublar för detta är minsann en stark signal att ett oberoende USA är på språng igen.

Alcoas vd Bill Oplinger visar inte riktigt upp samma entusiasm utan ser mer bekymmersamt på den nu uppkomna situationen och säger rakt ut att höjda tariffer inte på något sätt kan vara ett incitament för att lyfta produktionen. För ökad produktion krävs långsiktighet och verklighetsförankrade ekonomiska förutsättningar. Han menar att även om ett datacenter kan räkna hem en investering vid dagens elkostnadsnivåer så är det på tok för högt (~3ggr) för nyproduktion av aluminium. Dessutom tar det många år innan ett smältverk gått från planeringsstadiet till full produktion. Frågan då blir vem som kan garantera ett smältverk konkurrenskraftiga elpriser för en så lång tidperiod i dagens samhälle där fokus alltmer vänds mot ”sundare” energianvändning?

Oplinger har en diametralt motsatt uppfattning mot Trump och menar att det enda vettiga alternativet är en ”tullunion” mellan USA och Kanada. Självklart talar han i egen sak då Alcoa har smältverk i Kanada, men han tycks även värna om de jobb i tillverkningsindustrin som hotas pga de nu så höga premierna. The Peterson Institute for International Economics uppskattar att ståltarifferna som infördes förra gången Trump var vid makten dvs 2018 kostade skattebetalarna 900 000 USD per år per jobb för de jobb de räddade eller skapade. En dyrköpt läxa som trots det inte hindrar maktens män från att göra samma misstag igen.

Så vad är det då vi pratar om? Jo, skillnaden mellan amerikanska Midwest premier och exempelvis europeiska premier. LME noterar både amerikanska och europeiska duty paid premier och även om det är en begränsad marknad så visar den på hur skev prisbilden sedan i juni har blivit. När europeiska premier ligger på dryga 200 USD/mt ligger motsvarande amerikanska premier och nosar på 1600 USD/mt. Det är 1400 dollar mer per ton, och även om amerikanska premier även innan låg högre så är det en skillnad på ca 1000 USD/mt från tidigare. 1000 dollar på en vara som i grunden kostar 2600 dollar är i runda slängar 40 % upp, det är mycket att snacka bort. Att LME priserna inte reagerat så mycket på allt detta ståhej beror nog mer på osäkerhet än något annat, marknaden avvaktar även om terminen contango/backwardation tightat till sig under sommaren. Frågorna framöver är nu vad som skall hända med den metall som inte kommer att skickas till USA respektive vad som kommer att hända med de amerikanska tarifferna, ska Taco Trump byta fot igen, eller?.

För första gången sedan 1980 ska ett nytt primäraluminiumsmältverk byggas i USA. Det är Förenade Arabemiratens statligt ägda Emirates Global Aluminium (EGA) som investerar 4 miljarder dollar i en toppmodern anläggning vid Tulsa Port of Inola i Oklahoma.

Smältverket får en kapacitet på 600 000 ton per år och blir det största i sitt slag i landet. Det planeras producera produkter som är avgörande för bland annat fordons-, bygg- och försvarsindustrin.
I dag importerar USA cirka 85 procent av sitt aluminiumbehov.

Projektet är ännu villkorat av avtal kring elförsörjning och statliga incitament, men en genomförbarhetsstudie pågår och byggstart väntas senast 2026. Full drift planeras till slutet av decenniet.
När anläggningen är i drift beräknas den skapa upp till 1 000 fasta jobb, med ytterligare 4 000 tillfälliga under byggfasen. Dessutom förväntas satsningen leda till ett nytt industriellt kluster för aluminium i regionen.

EGA:s vd Abdulnasser Bin Kalban beskriver satsningen som ett sätt att ”återuppbygga en viktig amerikansk industri” och Oklahoma ser investeringen som ett genombrott för lokal tillverkning och försörjningstrygghet.

Den europeiska leverantörsorganisationen CLEPA välkomnar Europaparlamentets stöd för EU-kommissionens riktade ändring i CO2-regelverket för personbilar och lätta transportfordon. Ändringen innebär ökad flexibilitet för biltillverkare att nå utsläppsmålen 2025 genom ett nytt genomsnittssystem.
CLEPA varnar dock för att det nuvarande regelverket är alltför teknikstyrt och inte anpassat till marknadens realiteter. Organisationen efterlyser en bred översyn av CO2-reglerna, med fokus på teknikneutralitet, ekonomisk genomförbarhet och stöd till alla lågutsläppslösningar – inklusive hybrider och CO2-neutrala bränslen.

Enligt CLEPA:s generalsekreterare Benjamin Krieger står industrin inför växande utmaningar, där överkapacitet och höga fasta kostnader ökar risken för neddragningar. För att undvika att hota EU:s gröna omställning krävs både kortsiktiga lättnader och långsiktiga strategiska beslut.

CLEPA uppmanar bland annat till att bibehålla dagens så kallade Utility Factor för laddhybrider och att erkänna CO2-neutrala drivmedel som giltiga i framtidens regelverk.

Den italienska aluminiumtillverkaren Eural Gnutti har utvecklat en serie blyfria legeringar för bearbetningsändamål, i linje med kommande förändringar i EU:s regelverk. Undantaget för bly i aluminiumlegeringar enligt RoHS-direktivet löper ut vid årsskiftet 2026/2027, vilket ökar behovet av alternativ.

De nya legeringarna – 6026LF, 2033 och 2077 – är framtagna för att uppnå god bearbetbarhet och mekaniska egenskaper utan att använda bly. De riktar sig främst till tillämpningar inom fordonsindustri, elektronik och precisionskomponenter.

Eural Gnutti producerar samtliga produkter i Italien och använder i genomsnitt 74 % återvunnet aluminium i sina billets. Företaget arbetar även med att införa ASI-certifiering som en del av sitt hållbarhetsarbete.

Nadine Bloxsome, vd för brittiska aluminiumorganisationen ALFED, lyfter i en aktuell krönika fram aluminiumets betydelse för en hållbar och konkurrenskraftig tillverkningsindustri i Storbritannien.
Det höga skrotvärdet globalt har drivit på export av aluminiumskrot, vilket hotar landets återvinningskapacitet. ALFED samarbetar med myndigheter för att stärka infrastrukturen, införa exportövervakning och värna den inhemska marknaden.

Organisationen har lanserat en nationell aluminiumstrategi med fokus på återvinning, energitillgång, kompetens och gröna investeringar – för att minska importberoendet och uppnå klimatmål.
Aluminium lyfts även fram som nyckelmaterial inom Storbritanniens ”Foundational Industries”, där ökad satsning på forskning, produktion och cirkulära flöden efterlyses. Med över 75 procent av allt aluminium fortfarande i användning framstår metallen som ett av de mest hållbara materialen.

Genom samarbete med industri och beslutsfattare vill ALFED göra Storbritannien till en ledande aktör inom hållbar aluminiumproduktion.

Ett nytt brittiskt konsortium lett av Gordon Murray Group utvecklar en ny generation fordon med extremt låg vikt och koldioxidpåverkan. Projektet, kallat M-LightEn, stöds av Innovate UK och Advanced Propulsion Centre och inkluderar aluminiumleverantören Constellium samt Brunel University.
Målet är att ta fram en ny monocoque-struktur som är 25 % lättare och upp till 50 % mindre koldioxidintensiv – bland annat genom användning av högpresterande extruderade profiler med 80 % återvunnet aluminium från brittiskt konsumentskrot. Den nya arkitekturen utvecklas med hjälp av AI och avancerade tillverkningsmetoder med minimalt spill.

Utvecklingen sker i nära samarbete mellan materialforskning och fordonstillverkning, och tekniken väntas kunna användas kommersiellt från 2027.

Vid Uleåborgs universitet i Finland pågår banbrytande forskning kring hur nya material kan ersätta kritiska råvaror som idag gör EU:s industri beroende av omvärlden. Genom att skapa magnetiska molekyler av lättillgängliga grundämnen som tenn, bly och vismut – som annars har begränsad användning – hoppas forskarna kunna bidra till framtida tekniklösningar inom exempelvis mikroelektronik.

Projektet är särskilt relevant för aluminiumbranschen, som i hög grad påverkas av tillgången på kritiska legeringsämnen och komponenter. Att utveckla alternativ baserade på mer tillgängliga resurser kan bidra till säkrare leveranskedjor, innovation inom materialteknik och stärkt konkurrenskraft i en alltmer osäker omvärld.

Efter ett svagt 2023 återhämtade sig Europas aluminiumfolietillverkare starkt under 2024. Enligt EAFA ökade produktionen med 7,3 % till 892 500 ton, främst drivet av ökad efterfrågan inom förpackningssektorn.

Inom Europa steg leveranserna med 7,8 %, medan exporten ökade med 3,5 %. Tjockare folie (61–200 µm), för exempelvis matbehållare och tekniska applikationer, ökade med 9,5 %, och tunnare folie (<60 µm) för flexibel förpackning och hushållsbruk med 6,9 %.

Försäljningen av folie för matbehållare ökade med hela 23,8 %, medan hushållsfolie stabiliserades. Däremot är efterfrågan inom bygg- och fordonsindustrin fortsatt svag.

– Återhämtningen är ett positivt tecken, men vi är ännu inte tillbaka på nivåerna före pandemin, säger Bruno Rea, ordförande för EAFA:s Roller Group

Över 100 personer deltog när Arctial nyligen höll ett öppet informationsmöte i Karleby om planerna på en koldioxidsnål aluminiumfabrik. Mötet gav inblick i anläggningens möjliga utformning, miljöpåverkan och betydelse för regionen. Arctial betonar vikten av transparens och lokal dialog i det fortsatta arbetet med vad som kan bli Europas första nya primäraluminiumverk på över 30 år.

Efter en svagare period ökade leveranserna av aluminiumfolie i Europa markant under årets första kvartal. Enligt EAFA (European Aluminium Foil Association) steg de totala leveranserna till 243 900 ton – en uppgång med 11,4 % jämfört med samma period 2024. Den europeiska marknaden växte med nästan 11 % och exporten ökade med hela 18 %, delvis på grund av förväntade handelspolitiska förändringar i främst Nord- och Sydamerika.

Tunn folie för förpackningar och hushåll visade starkast tillväxt, +14 %, medan tjockare folier ökade med 8 %. Branschen gynnades även av lageruppbyggnad hos kunderna. Trots ett osäkert ekonomiskt läge är efterfrågan fortsatt stabil.

Jerker Blomqvist, vd för Klarvik AB, har utsetts till Årets Företagare i Uppvidinge. Utmärkelsen delas ut av Företagarna och kommunen med följande motivering:
”En entreprenör med förmåga att kombinera expansivt företagande genom effektiv teknikutveckling med ett hållbarhetsfokus och aktiv närvaro i lokalsamhället.”

Blomqvist lyfter fram att utmärkelsen är ett resultat av ett gemensamt arbete:
– Vi är årets företag – Klarvik AB och Åre Produktion AB skulle jag säga. Jag är bara en del av en väl fungerande organisation med engagerade och drivna personer. En förmån att få vara med och driva det vi skapat tillsammans, säger Jerker.

Ja det blev väl inga direkta påsksmällare som kreverade nu denna påsken, fast med det inte sagt att det varit överdrivet lugnt heller. Det krigas ju vidare i Ukraina, och fastän det är så nära rent geografiskt sett så känns det nästan som om det blivit vardag. Hemska tanke, krig som vardag. Nere på Gazaremsan är det allt annat än vardag, i alla fall för palestinierna, och man skulle ju kunna tycka att det någon gång skulle ta ett slut. Men ett slut verkar inte riktigt vara på agendan, möjligtvis då med undantag för ett slut helt grundat på ett utplånande av hela den palestinska staten. Det är hemska tider och folk lider, och mitt i allt det lidandet så kommer man att tänka på dom där gamla sanningarna, dom som ”aldrig” slår fel. Krig skapar behov av materiel, och med det incitament för ökad produktion av diverse saker. Det var väl någon pompös äldre engelsk gentleman som en gång i tiden sa ”There is nothing like a good war, to boost the prices”. Men inte ens det stämmer alla gånger, och framförallt inte denna gång för nu har vi på den globala scenen någon som på allvar tagit upp kampen om uppmärksamheten och lyckats med konststycket att flytta fokus lite grann ifrån de verkliga oroshärdarna och över till de oroshärdar man själv kan skapa och försöka kontrollera. Vad är väl ett krig med artilleribeskjutning mot ett verbalt krig med hot om höjda importavgifter. Trump hotar tillväxten med sina tramsiga utspel och fladdriga logik, och finansmarknaden vet inte riktigt hur den ska bete sig. Vilken häst är det som ligger i vinnarhålet egentligen, och finns det ens ett vinnarhål värt att prata om?

Det är ett rävspel utan motstycke i modern tid, och för att exemplifiera det så gick Saudi Arabien för en tid sedan ut och bestämde sig för att sluta att så ensidigt stötta oljepriserna. Opec + dvs. en samling oljestater inkluderande Ryssland men inte USA har ju haft en stringens kring produktionsminskningar och ökningar. Nu har Saudi tröttnat på att vara samvetet, den som håller emot när andra smyghöjer och istället sagt det är slut på gratisluncherna. Om inte andra klarar av att visa disciplin så varför ska vi. Oljan som tidigare under året testade upp mot 80 dollar/bbl har handlats ner mot 60 dollar. Saudi justerar upp produktionsvolymen, inte mer än så, och världen blir varse om att allt inte ser så bra ut som man har försökt få det till. Det råder inte någon konsensus om att allt är lysande längre. Amerikanska oljeproducenter sitter inte direkt och njuter av tillvaron längre utan står nu där med Svarte Petter. Produktionsökning är väl bra när priserna är rätt (dvs. höga), nu börjar det bli jobbigt att räkna hem redan den produktionstakt man har. USA som har pumpat sig nästan blåa för att casha in de sista centen för den sista gallonen får nu tänka om. Kanske att man skulle dra åt kranarna lite och skruva ner borrningstakten.

Samtidigt i Asien slår Kina i taket på tillåten och godkänd produktionsvolym för aluminium. Staten har ett produktionstak på 45 Mton på årsbasis och man producerar nu strax därunder. För att få lite perspektiv så producerade Kina 4 Mton år 2004. På 20 år har man alltså lite förenklat ökat produktionstakten med 2 Mton varje år från 2004. Fram tills nu har det skett utan större problem men nu kommer signaler om att man nått en gräns och måste strama upp produktionen. Det är miljöproblematiken som ställer till det. Men tittar man framåt så kan nästa steg i Kinas transformation vara recycling, och till år 2027 räknar man med att återbruket av metall kan nå produktionsnivåer upp mot 15 Mton redan år 2027. Kanske något för Trumps lakejer att fundera över. I USA ökar man andelen PET- förpackad läsk, men hur är det med ett nationellt pantsystem för burkar?

Eftersom USA tarifferna ligger som en blöt filt över marknaden och påverkar allt från global försörjningslogistik till ur vilken förpackning den lokale rednecken dricker sin Pabst eller Schlitz så är det fortsatt försiktighet som gäller. Contangon cash-3 m som för en månad sedan handlades kring 45 USD/mt handlas nu ner till bara 12 USD/mt så jakten på material för att runda tarifferna är fortfarande igång.