10 000 dollar upp för en Ford pickis

Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Kommer ni ihåg det gamla uttrycket 100 miljoner mygg, Norrland är fantastiskt. Lite längre ner ska jag komma tillbaks till det, men först kan jag konstatera att det varit LME vecka igen och med det pingvininvasion i London dvs ett antal tusen män i smoking och en GT i handen. Jag var inte där men jag kan gissa att det var en hel del snack om Trump och hans lynnes inverkan på metallmarknaden. Kanske även en del som funderade över ädelmetallernas styrka samtidigt som aktiemarknaden är stark. Rent historiskt brukar guldet stärkas när riskaptiten minskar, men nu går ju Bitcoin, Tech och diverse annat starkt så riskaptit råder det ingen brist på. Ändå är ädelmetallerna i topp.

I topp är även metallpremierna i USA och i oktober har Midwest premierna för aluminium noterat nya toppar runt 1 700 dollar per ton, det är upp 250 procent sedan årsskiftet. Även i Europa är premierna upp men relativt blygsamt + 46 procent till 240–250 dollar. En siffra som däremot sviktat är Kanadas export av aluminium till USA, även om det är inte är så mycket som man kunnat tro, -22 procent jan-aug till 1,4 Mton. Fast då ska man komma ihåg att det var först i juni som de 50-procentiga tarifferna började gälla och att det innan dess hade skickats över extra mycket metall för att hinna få över så mycket som möjligt innan tullhöjningen. Till Europa har exporten samtidigt däremot nästan fördubblats. På senare tid tycks det dock som om vindarna börjar att vända och de buffertlager som lades upp i USA under våren och försommaren för att hinna före tariffhöjningen börjar nu sina. Några officiella siffror för de senaste månaderna har inte ännu släppts men mycket talar för att leveranserna från Kanada in i USA nu åter börjar komma igång. Och varför skulle de inte det, för var ifrån skall annars USA ta metallen som behövs för tillverkningsindustrin. Skrot säger säkert någon och det är klart att skrot kan täcka upp för en del av bristen, men bara en del för det hela blir ju en fråga om legeringar och renhet. Att USA exporterar så mycket skrot som man gör har även en förklaring i att man inte har tillräcklig kapacitet att själva ta hand om all återvinning inom landet.

Farsen med de amerikanska metallpriserna gör att jag börjar tänka på de norrländska myggorna. Trump vill ju att amerikanen ska köpa amerikanskt och tar till alla möjliga medel för att få detta att gå igång. Höjda priser på importerade varor gör ju att tricket kan lyckas, men höjda priser på importerade insatsvaror (som metaller) är kanske inte lika smart. Höjda priser gör även att konsumenten har mindre att köpa nästa vara för så det riskerar då att hämma vidare konsumtion. Trump vill även att dollarn ska försvagas så att amerikanska varor blir billigare i utlandet (tex Kanada), men då man först har höjt priset pga. tariffer blir den amerikanska produkten kanske inte lika lockande för kanadensaren eller svensken för den delen att köpa. Det senaste som jag har hört är att priset på en normalutrustad amerikansk Ford F-150 pickup ska ha gått upp med 10 000 dollar i år. F-150:an är storsäljaren i USA men 100 000 SEK upp på ett år gör nog inte många så glada. En annan anekdot är om den schweiziska armbandsuret som har 44 olika tariffer baserat på komponenterna i klockan. 10 000 dollar upp för en Pickup, Trump är fantastisk!
För att byta ämne så kan jag meddela att Nordural på Island har drabbats av produktionsstopp och 2/3 av produktionen ligger nere. Det här motsvarar ett produktionsbortfall på 213 tton på årsbasis men det är oklart hur länge stoppet kommer att vara. Det tycks vara någon form av el fel, och att döma av kommentarerna i marknaden så är oron stor för att stilleståndet blir långvarigt, kanske mer än ett halvår och man befarar att ugnarna frusit. Marknaden har direkt tagit ett kliv upp och handlas över 2 800 dollar. Då Nordural räknas som ”grön” aluminium kan detta även få effekt på intresset för att betala upp för grön metall. Ett långvarigt stopp hos Nordural kan få marknaden att ändra skepnad så var på er vakt framöver.


Holsby Metall tilldelas Stora Aluminiumpriset

Under branschmötet Aluminiumdagarna, den 16 september, på Ombergs Golf Resort mottog Holsby Metall årets Stora Aluminiumpris. Priset delades ut av Svenskt Aluminiums styrelseordförande Henrik Futtrup till företagets vd Mikael Fasth.

Motiveringen löd:
”Holsby Metall tilldelas Stora Aluminiumpriset för att under det senaste decenniet utvecklat sin aluminiumverksamhet till en central del av företaget. Genom modiga investeringar, hållbarhetsfokus och nära kundsamarbete har Holsby Metall stärkt aluminiums roll i svensk industri.”

Holsby Metall har de senaste åren vuxit till en av Nordens mest erfarna tillverkare av smidda aluminiumdetaljer. Företaget omsätter i dag cirka 280 miljoner kronor och har tydligt satt aluminium i centrum för sin framtida utveckling.

– Även om det är min kompanjon Simon Nilsson och jag som leder företaget så är detta pris till vår fantastiska personal, som varje dag brinner för arbetet och de lösningar vi skapar för våra kunder, säger vd Mikael Fasth.

Svenskt Aluminiums styrelseordförande Henrik Futtrup betonade vid utdelningen prisets betydelse för branschen:


– Holsby Metall visar hur långsiktighet, innovationskraft och kundnära utveckling kan stärka svensk aluminiumindustri. De är ett föredöme när det gäller att kombinera teknik, affärsmässighet och hållbarhet.

På bilden från prisutdelningen syns (från vänster) Henrik Futtrup, Mikael Fasth och Lars-Inge Arwidson, generalsekreterare i Svenskt Aluminium.

Läs mer om Holsby Metall och deras resa i vårt reportage: Holsby Metall – från mässing till aluminium


Independence Day

Eller ”Aldrig förr har så många haft så få att klandra för så mycket”

Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

I år kom Independence Day tidigt och så som av en händelse kommer denna krönika att handla om behovet av att vara oberoende och effekterna därav. Den fjärde juli är den stora frihetens dag om man är amerikan, man är ledig och kan fira med vänner och fyrverkerier. Men frihet är ju också oberoende och det är ju det som dagen egentligen handlar om och ironiskt nog var det då år 1776 att bryta sig loss från engelsmännen, dvs samma landsmän som nu i år fick en av de lättaste tariffbördorna.

I aluminiumbranschen kom Independence Day en månad tidigare då man redan den 4 juni satte igång tariffyrverkerierna. Vissa firade medan det för andra snarare var ett gravöl. Gränsen mellan glädje och sorg innebär även den en ironi då den sammanfaller väl med gränsen mellan Syd och Nord, mellan industri och tradition. Alcoa med huvudkontor i Pittsburg kan symbolisera Nord och Century Aluminum Syd även om huvudkontoret ligger i Chicago, detta då deras smältverk ligger på andra sidan gränsen Syd/Nord. Century applåderar Trumps briljanta drag att lägga en 50-procentig tariff på kanadensiskt aluminium eftersom det höjer det inhemska priset på den metall de säljer, och det finns ingen hejd på opportunismen. Century har meddelat att man ökar produktionen vid Mt Holly i South Carolina med 50 tton och säger samtidigt att man förhandlar om nya elkontrakt för att få igång en återstart av Hawesville smältverket i Kentucky. Rednecksen jublar för detta är minsann en stark signal att ett oberoende USA är på språng igen.

Alcoas vd Bill Oplinger visar inte riktigt upp samma entusiasm utan ser mer bekymmersamt på den nu uppkomna situationen och säger rakt ut att höjda tariffer inte på något sätt kan vara ett incitament för att lyfta produktionen. För ökad produktion krävs långsiktighet och verklighetsförankrade ekonomiska förutsättningar. Han menar att även om ett datacenter kan räkna hem en investering vid dagens elkostnadsnivåer så är det på tok för högt (~3ggr) för nyproduktion av aluminium. Dessutom tar det många år innan ett smältverk gått från planeringsstadiet till full produktion. Frågan då blir vem som kan garantera ett smältverk konkurrenskraftiga elpriser för en så lång tidperiod i dagens samhälle där fokus alltmer vänds mot ”sundare” energianvändning?

Oplinger har en diametralt motsatt uppfattning mot Trump och menar att det enda vettiga alternativet är en ”tullunion” mellan USA och Kanada. Självklart talar han i egen sak då Alcoa har smältverk i Kanada, men han tycks även värna om de jobb i tillverkningsindustrin som hotas pga de nu så höga premierna. The Peterson Institute for International Economics uppskattar att ståltarifferna som infördes förra gången Trump var vid makten dvs 2018 kostade skattebetalarna 900 000 USD per år per jobb för de jobb de räddade eller skapade. En dyrköpt läxa som trots det inte hindrar maktens män från att göra samma misstag igen.

Så vad är det då vi pratar om? Jo, skillnaden mellan amerikanska Midwest premier och exempelvis europeiska premier. LME noterar både amerikanska och europeiska duty paid premier och även om det är en begränsad marknad så visar den på hur skev prisbilden sedan i juni har blivit. När europeiska premier ligger på dryga 200 USD/mt ligger motsvarande amerikanska premier och nosar på 1600 USD/mt. Det är 1400 dollar mer per ton, och även om amerikanska premier även innan låg högre så är det en skillnad på ca 1000 USD/mt från tidigare. 1000 dollar på en vara som i grunden kostar 2600 dollar är i runda slängar 40 % upp, det är mycket att snacka bort. Att LME priserna inte reagerat så mycket på allt detta ståhej beror nog mer på osäkerhet än något annat, marknaden avvaktar även om terminen contango/backwardation tightat till sig under sommaren. Frågorna framöver är nu vad som skall hända med den metall som inte kommer att skickas till USA respektive vad som kommer att hända med de amerikanska tarifferna, ska Taco Trump byta fot igen, eller?.


Prenumerera på Aluminium Scandinavia

Nyhetsbrev

Få vårt nyhetsbrev med information om forskning, nyheter och reportage från företag, mässor och konferenser m.m. - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration genom att fylla i din e-postadress nedan!