Text: Melinda Lemke
Senast den 21 november kommer EU-kommissionen att ha fattat beslut om vilka länder utanför OECD som får fortsätta importera aluminiumskrot från EU. Beslutet kan få långtgående konsekvenser för Europas råvaruförsörjning, konkurrenskraft och strategiska oberoende. Tidigare i år övergav kommissionen ett förslag om exportavgifter på aluminiumskrot, enligt Reuters bland annat till följd av indiska påtryckningar i samband med förhandlingar om ett frihandelsavtal. Nu befarar den europeiska aluminiumindustrin att EU ska ge efter ännu en gång.
Den globala konkurrensen om värdefulla råvaror hårdnar. Elektrifiering, energiomställning och fordonsindustrins jakt på lättare konstruktioner driver efterfrågan på aluminium. För Europa, som vill minska sitt importberoende och ställa om till en mer cirkulär ekonomi, blir tillgången till återvunnet material därför allt viktigare. Ändå fortsätter stora mängder aluminiumskrot att lämna unionen.
Rekordstor export av europeiskt aluminiumskrot
Under 2025 exporterades omkring 1,26 miljoner ton aluminiumskrot från EU, en ökning med 51 procent jämfört med 2019. Den enskilt största mottagaren var Indien, som stod för cirka en tredjedel.
Även Sverige bidrar till utflödet. Enligt handelsstatistik från UN Comtrade exporterades under 2025 omkring 18 000 ton aluminiumskrot till länder utanför Europa, varav närmare hälften till Indien.
För europeiska återvinnare innebär konkurrensen om råvaran en växande utmaning. Företagen behöver tillgång till skrot av rätt kvalitet och till konkurrenskraftiga priser för att kunna utnyttja och utveckla sin återvinningskapacitet. Enligt ett utkast till handelsåtgärd från EU-kommissionen, som Reuters tagit del av, kan köpare utanför EU betala upp till 26 procent mer för aluminiumskrot än köpare inom unionen, delvis till följd av subventioner och snedvridna konkurrensförhållanden.
EU backade från utlovade åtgärder
EU-kommissionen har vid upprepade tillfällen utlovat åtgärder och så sent som i somras förbereddes ett förslag om att införa en 15-procentig exportavgift på aluminiumskrot. Den 4 september meddelade dock kommissionen plötsligt att åtgärden lagts på is med motiveringen att omfattande undantag för olika handelspartner hade gjort förslaget alltför begränsat för att få avsedd effekt. Enligt källor till Reuters hade indiska påtryckningar och hänsyn till de pågående frihandelsförhandlingarna bidragit till att förslaget urvattnades.
Omsvängningen väckte starka reaktioner. I ett öppet brev till EU-kommissionens ledning uttryckte European Aluminiums generaldirektör Paul Voss och ordförande Paul Warton djup bestörtning, besvikelse och ilska över beskedet. De varnade för att den plötsliga kursändringen undergräver industrins förtroende för EU:s politiska löften, inte minst mot bakgrund av de omfattande investeringar som gjorts i europeisk återvinningskapacitet.
Avfallstransportförordningen avgörande
Efter att förslaget om exportavgifter övergavs hänvisade kommissionen till den nya avfallstransportförordningen, Waste Shipment Regulation, som en möjlighet att begränsa utflödet. Enligt förordningen ska export av vissa avfallsslag till länder utanför OECD som huvudregel förbjudas från den 21 maj 2027. Länder som kan visa att de uppfyller EU:s krav på miljömässigt säker avfallshantering kan dock godkännas som mottagare av specifika avfallskategorier. I kommissionens förslag från den 18 september finns Indien inte med bland de länder som föreslås bli godkända för import av metallavfall. Bedömningen är att landet inte har visat att samtliga krav är uppfyllda.
Skarp varning från European Aluminium
När EU-kommissionen nu ska fastställa vilka länder som får fortsätta importera europeiskt metallskrot handlar beslutet om mer än avfallstransporter. Den 13 november skickade ledande företrädare för den europeiska aluminiumindustrin ett nytt brev till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen där de uttrycker oro över uppgifter om omfattande indiska påtryckningar för att få landet godkänt som mottagare av europeiskt aluminiumskrot. De varnar för allvarliga konsekvenser, inte bara för råvaruförsörjningen och den redan pressade industrin utan också för EU:s trovärdighet.
För att göra exporten mindre ekonomiskt attraktiv förespråkar European Aluminium en bred handelsåtgärd i form av en exportavgift på minst 30 procent för länder utanför EU, med undantag för EES, Schweiz och Storbritannien. Avfallstransportförordningen kan begränsa exporten till vissa länder utanför OECD, men löser inte hela problemet. Även om Indien inte godkänns kan skrotet fortsätta exporteras till andra marknader.
Nu återstår att se om EU kan hålla fast vid sina ambitioner och förena handelspolitiska intressen med målen om att öka unionens konkurrenskraft, cirkularitet och strategiskt oberoende.






