Under de dryga två decennier som undertecknad arbetat på gjuterier har datorutvecklingen rusat framåt. Under vissa perioder väldigt snabbt, för att sedan plana ut. För alla företag har detta varit en omvälvande tid, men också något som har inneburit stora insatser och ibland med inte så lyckade resultat, men för det mesta har det gått väl förstås.

När jag började som gjuteriingenjör 1990 så var min första dator en ABC 80 med, hör och häpna, dubbla floppydiskstationer!! Den var ungefär lika snabb i accelerationen som en finlandsfärja och med en lagringskapacitet som en normal sportklocka har idag. Nej förresten så stor var den nog inte. Skulle man göra något fick man göra sina program själv och det tog ju tid.

En annan anekdot från den tiden var att IT chefen på det ganska stora företag jag jobbade på inte hade någon egen dator, vilket kan te sig helt obegripligt idag!? Numer återfinner man datorer och mikroprocessorer i stort sett överallt i företagen. Dessa datorer stöttar numer alla steg i företaget såsom:
• Försäljning – Säljstödsystem
• Konstruktion – CAD/CAM/CAE
• Ordertagning – Ekonomisystem
• Produktionsplanering – MPS
• Materialstyrning – MPS
• Produktionsstyrning
• Produktionsuppföljning
• Uppmätning – Mätmaskiner med koppling till CAD
• Ekonomi

Till detta kommer de mer specifika systemen som t.ex beräkning av processparametrar, vilket ofta är ett system som man bygger själv eller köper. Formfyllnads- och stelningssimulering är dock inget man bygger själv för det är enormt komplicerade system som tar mycket lång tid att utveckla. De största simuleringsprogrammen på marknaden har mer än 20 års utvecklingstid bakom sig.
En av de största IT-investeringarna ett företag på den tiden kunde göra var att im-plementera ett MPS-system, material-planeringssystem, som planerade och följde upp produktionen. Dessa var i början sällan anpassade till gjutgodsproduktion och det innebar tidsödande inkörningar och en del kom till med på, en bra bit in i processen, att det här systemet funkade helt enkelt inte för det som de behövde det för. På ett av de företag undertecknad jobbade på under tidigt 90-tal så bytte man till ett modernare MPS-system. Det visade sig att något var fel i systemet redan från början för när man väl började använda det i full drift så gav det hela tiden indikationer på att mer gods behövde tillverkas för att tillfredställa efterfrågan och gjuteriet var tvunget att följa detta, vilket innebar att efter ett antal veckor var alla byggnaderna fyllda med gods och i stort sett alla förstod att detta inte stod rätt till, men från IT förnekade man problemen någon vecka till. Följden blev att gjuteriet stod helt still i minst en månad då inget behövde tillverkas för allt fanns redan i lager.

SOM DEN SJÄLVSTÄNDIGE unge ingenjör jag då var ville man givetvis skriva sina egna rapporter och dokument så redan 1991 så byttes ABC 80:an ut mot en riktig PC med Windows 3.1. Om folk idag skäller på att datorerna inte fungerar och hänger sig då och då, borde de ha fått köra det fantastiska Windows 3.1. Frågan är om man inte vissa perioder såg mer blåskärm än systemets normala interface. Det var en ren välsignelse när 3.11 dök upp som en räddare i nöden, men jämför det inte med dagens stabila operativsystem. Åter till rapportskrivningen – jo detta ville man ju göra själv och skriva ut, men se det gick inte för sig, för det fanns det ju ”sekreterare” till vilket undertecknad så fort det var möjligt slutade att använda till en del andras förtret.
Idag är processen att implementera ett affärssystem eller MPS-system också tufft eftersom viss anpassning krävs, men det finns många system som är oändligt mycket enklare och framförallt billigare, men också system som verkligen är anpassade för gjut-erier. Ett exempel är småländska Visma.
Om vi återgår till dåtid så var gjutsimul-ering mer eller mindre omöjligt att utföra på företagen om man inte satsade en förmögenhet på ett UNIX-baserat system, vilket mycket få gjorde. Dessutom var inte programmen direkt tillförlitliga och även de var mycket dyra. Här har det hänt extremt mycket och de system som finns på marknaden är riktigt bra numera och ger en bra överensstämmelse med verkligheten.

ALLA FÖRETAG MED egen konstruktion måste ha ett bra CAD-system. CAD-systemen kördes även de på dyra UNIX-baserade datorer och dessutom kostade systemen kanske så mycket som tio gånger mer än idag då det inte var ovanligt att man ficka punga ut med 300 000 – 400 000 SEK. Självklart var systemen mycket mer komplicerade än idag. Undertecknad kom först i kontakt med AutoCad i någon slags light version och det var en ren fröjd att kunna börja rita upp hur man skulle vilja ändra på produktionsflöden och även om detta bara var ett 2D-system så var det ändå ett stort steg framåt. 1996 sattes de första tänderna i ett 3D-system även det från Autodesk. Det var mycket användarproblem, men nu kunde man modellera i 3D-dimensioner och 3D-filerna kunde användas för simulering, vilket var helt fantastiskt för en gjuteriingenjör, för nu började man verkligen förstå vad som hände i formen under gjutning. Detta är i undertecknads ögon den största revolutionen i gjuteribranschen, det möjliggör så mycket.

ATT SIA OM FRAMTIDEN gällande datorutveckling är hopplöst. Det enda som är säkert är att man kommer att ha fel. Att datorerna kommer att bli snabbare och syst-emen alltmer avancerade är inte otroligt, att dessutom simuleringssystemen kommer att bli säkrare och CAD-systemen enklare att använda är nog inte heller otroligt. Men om någon påstått det som vi har idag lite mer än 20 år efter undertecknads introdukt-ion i datorns värld så hade man nog ansett personen som tokig. Kanske vi en dag får uppleva det papperslösa kontoret. Vi är nog inte så långt ifrån det sedel- och myntlösa samhället även om det kanske ter sig svårt idag och det ena föder kanske det andra.

Håkan Fransson