Aluminium i kontakt med livsmedel
EAA är orolig över nya förslag från EU-rådet
European Aluminium Association (EAA) har länge uttryckt oro över avsikterna
hos EU-rådet att införa ett specifikt migrationsgränsvärde för aluminium vid
livsmedelskontakt. Utan en god vetenskaplig grund kan denna gräns troligen
orsaka en påfallande negativ inverkan från industrin utan att verkligen
förbättra skyddet av konsumenternas hälsa.
hos EU-rådet att införa ett specifikt migrationsgränsvärde för aluminium vid
livsmedelskontakt. Utan en god vetenskaplig grund kan denna gräns troligen
orsaka en påfallande negativ inverkan från industrin utan att verkligen
förbättra skyddet av konsumenternas hälsa.
Både JECFA (Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives) och EFSA
(European Food Safety Authority) har upprepade gånger erkänt att livsmedel i
kontakt med aluminiumredskap eller förpackningar endast tillför små halter till
det naturliga aluminiumet som finns i ett stort antal livsmedel och att enstaka
överskridanden av rekommenderade intagsgränser inte utgör någon risk för
människors hälsa. Icke desto mindre föreslår CoE ett specifikt
migrationsgränsvärde beräknat enbart på den exponentiella användningen av
multipla säkerhetsfaktorer relaterade till intag (satta av JECFA till 1 mg/kg
av kroppsvikten per vecka) på daglig basis utan att beakta den faktiska
involverade mängden aluminium och således utan att fastställa den verkliga
risken för exponering för konsumenten.
Som en konsekvens att detta utförde
den europeiska aluminiumförpackningsindustrin åt CoE en serie tester
på de vanligast använda aluminiumprodukterna i sina verkliga
användningsförhållanden, vilket medförde att tidigare utförda prover med
livsmedel ansågs förverkade. Det måste också nämnas att JECFA:s program för
2011 inkluderar en revidering av sagda gränser, dvs det provisoriska tolerabla
veckliga intaget (PTWI) för aluminium, vilket skulle kunna ändra grunderna för
att beräkna det specifika migrationsgränsvärdet CoE är beredda att gå ut
med.
Genom EAA har industrin meddelat sin avsikt att utveckla en passande
metod att prova aluminiumprodukter och har genomfört en uppsättning
provningar på olika livsmedel förpackade i aluminiumbehållare.
Provningarna gav uppmuntrande resultat: prover på naturell yoghurt (pH ca 4)
analyserades 2, 4 och 6 veckor efter att de fyllts på plastbägare förslutna med
aluminiumlock och förvarade på ett vanligt sätt hos konsumenten.
Medelmigrationen var 1,1 ± 0,5 μg Al/g, med ett maximum på 2,6 μg Al/g.
Ostprover (pH ca 6) analyserades vid tillverkningen och efter en 6-månaders
hålltid i en aluminiumförpackning. Det maximala aluminiuminnehållet uppmättes
till 0,6 μg Al/g netto av mängden redan uppmätt vid packningen.
Andra
livsmedel såsom köttsoppa, rödkål och potatismos kokades, packades i
aluminiumbehållare fortfarande varma och förslöts mekaniskt, frystes i 3 dagar
vid –18°C, tinades och värmdes till 160°C och provades sedan. Den maximalt
uppmätta migrationen var 1,8 ± 0,5 μg Al/g för rödkålen, med en naturlig
närvaro av aluminium innan kontakten med behållaren upp till 10,3 μg Al/g. Det
är intressant att notera att aluminiuminnehållet hos samma prov av spenat
varierade mellan 47 och 57% beroende på mätdag. Därför presenterades det
naturliga innehållet för individuella livsmedel som medelvärdet av flera
upprepade mätningar gjorda över tiden.
För senap konserverat i belagda
aluminiumtuber upptäcktes inga skillnader mellan innehållet före och efter
kontakten. Te- och kaffekapslar provades också, där värdena för manuell
kokning översteg de man fann i drycken lagad i aluminiumkapslar.
Förutom
dessa industriella användningsområden finns det också många fall då livsmedel,
som från början inte var förpackade i aluminium, kommer i kontakt med
aluminium i vardagen, som t.ex då livsmedlen är inslagna i aluminiumfolie
eller lagade i aluminiumkärl. I dessa fall är det fortfarande svårt att
identifiera standardförhållanden för användning, båda beroende på olika
konsumentvanor och beroende på en stor variation av aktuella livsmedel. I
dessa fall är det viktigt att förse konsumenter med klara och enkla
anvisningar för användning, vilket är något som redan har förutsetts genom
Decree 76/2007, som redan tagits i kraft. Baserade på provningsresultaten
föreslår EAA en specifik migrationgräns på 5 mg/kg livsmedel eller drycker i
aluminiumförpackningar och en not som informerar användaren om att tillfälliga
överskridanden inte innebär en risk för mänsklig hälsa.
(European Food Safety Authority) har upprepade gånger erkänt att livsmedel i
kontakt med aluminiumredskap eller förpackningar endast tillför små halter till
det naturliga aluminiumet som finns i ett stort antal livsmedel och att enstaka
överskridanden av rekommenderade intagsgränser inte utgör någon risk för
människors hälsa. Icke desto mindre föreslår CoE ett specifikt
migrationsgränsvärde beräknat enbart på den exponentiella användningen av
multipla säkerhetsfaktorer relaterade till intag (satta av JECFA till 1 mg/kg
av kroppsvikten per vecka) på daglig basis utan att beakta den faktiska
involverade mängden aluminium och således utan att fastställa den verkliga
risken för exponering för konsumenten.
Som en konsekvens att detta utförde
den europeiska aluminiumförpackningsindustrin åt CoE en serie tester
på de vanligast använda aluminiumprodukterna i sina verkliga
användningsförhållanden, vilket medförde att tidigare utförda prover med
livsmedel ansågs förverkade. Det måste också nämnas att JECFA:s program för
2011 inkluderar en revidering av sagda gränser, dvs det provisoriska tolerabla
veckliga intaget (PTWI) för aluminium, vilket skulle kunna ändra grunderna för
att beräkna det specifika migrationsgränsvärdet CoE är beredda att gå ut
med.
Genom EAA har industrin meddelat sin avsikt att utveckla en passande
metod att prova aluminiumprodukter och har genomfört en uppsättning
provningar på olika livsmedel förpackade i aluminiumbehållare.
Provningarna gav uppmuntrande resultat: prover på naturell yoghurt (pH ca 4)
analyserades 2, 4 och 6 veckor efter att de fyllts på plastbägare förslutna med
aluminiumlock och förvarade på ett vanligt sätt hos konsumenten.
Medelmigrationen var 1,1 ± 0,5 μg Al/g, med ett maximum på 2,6 μg Al/g.
Ostprover (pH ca 6) analyserades vid tillverkningen och efter en 6-månaders
hålltid i en aluminiumförpackning. Det maximala aluminiuminnehållet uppmättes
till 0,6 μg Al/g netto av mängden redan uppmätt vid packningen.
Andra
livsmedel såsom köttsoppa, rödkål och potatismos kokades, packades i
aluminiumbehållare fortfarande varma och förslöts mekaniskt, frystes i 3 dagar
vid –18°C, tinades och värmdes till 160°C och provades sedan. Den maximalt
uppmätta migrationen var 1,8 ± 0,5 μg Al/g för rödkålen, med en naturlig
närvaro av aluminium innan kontakten med behållaren upp till 10,3 μg Al/g. Det
är intressant att notera att aluminiuminnehållet hos samma prov av spenat
varierade mellan 47 och 57% beroende på mätdag. Därför presenterades det
naturliga innehållet för individuella livsmedel som medelvärdet av flera
upprepade mätningar gjorda över tiden.
För senap konserverat i belagda
aluminiumtuber upptäcktes inga skillnader mellan innehållet före och efter
kontakten. Te- och kaffekapslar provades också, där värdena för manuell
kokning översteg de man fann i drycken lagad i aluminiumkapslar.
Förutom
dessa industriella användningsområden finns det också många fall då livsmedel,
som från början inte var förpackade i aluminium, kommer i kontakt med
aluminium i vardagen, som t.ex då livsmedlen är inslagna i aluminiumfolie
eller lagade i aluminiumkärl. I dessa fall är det fortfarande svårt att
identifiera standardförhållanden för användning, båda beroende på olika
konsumentvanor och beroende på en stor variation av aktuella livsmedel. I
dessa fall är det viktigt att förse konsumenter med klara och enkla
anvisningar för användning, vilket är något som redan har förutsetts genom
Decree 76/2007, som redan tagits i kraft. Baserade på provningsresultaten
föreslår EAA en specifik migrationgräns på 5 mg/kg livsmedel eller drycker i
aluminiumförpackningar och en not som informerar användaren om att tillfälliga
överskridanden inte innebär en risk för mänsklig hälsa.
