Om man ska tro på den kinesiska zodiaken så konstaterar vi nu att vi närmar oss slutet på den eldiga tuppens år för att den sextonde februari kliva in i den jordnära hundens år. Den eldiga tuppen var Jin och man såg mörkt och svart på samtiden. Att man ett sådant år slog ner så hårt på miljöfronten vare kanske inte så konstigt. Nu i vinter är det många kinesiska stålverk och aluminium-smältverk som dragit ner produktionen, men fortfarande är det svårt att få något grepp om vilka effekter detta har fått och officiella siffror står i stark kontrast till vad fristående analytiker räknar med. Nu går vi in i ett Yang år och kanske kan vi därmed börja se lite ljusare på tillvaron, släppa lite på bromsarna och bygga upp en tilltro igen.

Några som däremot inte släpper på bromsarna är OPEC med sin nya bundsförvant Ryssland. På novembermötet beslöts det att de frivilliga neddragningarna av oljeproduktionen skall löpa under hela detta år, och nu i dagarna har representanter från ryska Rosneft i pressen uttalat sig positiva till att förlänga dessa neddragningar även in på nästkommande år. Jänkarna som står utanför denna sammanslutning måste tro att resten av oljevärlden drabbats av fullständig sinnesförvirring. Där i Donald Trump land borrar man så att det står härliga till, och pumpningsrekorden håller numera bara i trettiodagar. Det är nu tretton raka månader med nya pumprekord, och detta samtidigt som den amerikanska WTI oljan stärks på Nymex. När man började pumpningsfrenesin låg oljan på under 50 dollar per fat, nu är den över 60 så högre pris och mer produktion ger mersmak hos oljebaronerna.

För metallerna har prisutvecklingen i mångt och mycket kopierat vad som skett med oljan, om än med vissa eftersläpningar. Koppar, zink, aluminium och nickel har alla på tolv månader gått upp med i runda slängar 25 %, och även om prisnivåerna inte alltid är så extrema sett ur ett historiskt perspektiv så finns det undantag. Zink vid 3 400 dollar har visserligen 1 000 dollar kvar till toppnoteringarna 2006, men med det underskott som finns i denna marknad så kan vad som helst hända.

För palladium har det redan hänt och nu i dagarna så har den tidigare toppen från år 2001 (1095 USD/oz) över-
träffats. Då för 17 år sedan var det Ford som tokköpte palladium till sina katalysatorer, bara för att sedan konstatera att marknaden gick mot Diesel som använde platina i katalysatorerna. Marknaden störtdök.

Nu har vi precis haft Dieselgate och många funderar över bensin eller diesel, och detta samtidigt som laddhybrider och teslor och allt vad de kan heta svärmar ut över marknaden. När jag nyligen körde igenom Los Angeles såg jag en vätgasbil, ful som stryk, så lagom till att Svensson och Jones har konverterat över till EL kommer väl sedan Toyota med sina vattenkokare och ställer till förvirringen totalt. Aluminium, palladium, koppar och nickel, alla har de draghjälp från elbils och miljötrenden. Frågan är bara hur mycket och hur länge? Vätgasbilar, vilken metall som vi inte vet vad den heter använder man då. Dags att leta i det periodiska systemet igen, kanske? Fast innan dess kanske vi ska återkoppla till aluminium och konstatera att mycket av den prisuppgång vi sett har varit driven av ett globalt finansintresse att investera i råvaror igen. Ett intresse som stärkts av miljöåtgärderna i Kina och av OPEC’s förmåga att hålla sina produktionsbegränsningar. Det finns därför ingen direkt anledning att förvänta sig några större prisfall den närmaste tiden. Marknaden har en stark fundamental underton, men den undertonen kan också snabbt ändras om det visar sig att kineserna inte har kraft att hålla emot eller väljer att prioritera tillväxt när väl vintern går mot sitt slut. Detsamma gäller även för OPEC, som fram tills nu kraftigt har överraskat mig med sin lojalitet.

Text: Anders Ohlsson
ao.ohlsson@telia.com