Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Ni har väl inte missat att det på senare tid varit partikongress eller vad det nu heter i Kina och man har spikat en ny femårsplan, den 15:e i ordningen. Det intressanta och kanske något förvånande för oss metallmänniskor är att man för andra femårsplanen i rad slår fast att man ämnar fortsätta att begränsa aluminiumproduktionen och håller kvar vid nivån att inte producera mer än 45 miljoner ton per år. Det är miljöskäl som anges som anledning, men jag kan tänka mig att det även finns andra anledningar såsom energitillgång till exempel. Kanske är det även så att Kina börjar få upp ögonen och försöker att navigera lite smart i den nya och mindre handelsvänliga tid som vi nu är inne i. När Trump började leka med tariffer skapade han inte bara ett lokalt litet handelshinder utan snarare en lavin av nyfunna handelsbegränsande vurmare. Helt plötsligt ska alla länder eller federationer bli självförsörjande. Fast det är väl inte riktigt hela sanningen för så värst självförsörjande lär vi ju inte bli på många, många år framöver, och innan dess har spelreglerna hunnit ändras flera gånger.

Att Kina står på produktionsbromsen kan vi redan se i statistiken, och aluminiumimporten för september var upp 35 % jämfört med året innan, för oktober var importen upp 10,6 % till 350 tton. Importen för januari till oktober är hela 3,36 Mton. Det här är häftigt för vem hade kunnat tro att Kina skulle gå från att vara mega-stor exportör till att nu vara importör av en volym motsvarande nästan hela USA:s aluminiumkonsumtion. Det här är ingenting jämfört med importen av alumina som är upp 30 % y-o-y och för januari till oktober har man importerat 171 Mton, så självförsörjande är inte riktigt modellen där. Siffran 171 Mton alumina får en att fundera. Tumregeln är att i runda slängar 2 ton alumina går åt för att producera 1 ton aluminium. Om man då importerar 171 Mton har man råvara nog för att producera 85 Mton metall, det är nästan två års produktion. Varför har man importerat så mycket på så kort tid? Vad vet kineserna som inte vi vet?

Och så var det då det här med skrot. Förr i tiden, det vill säga till för några veckor/månader sedan, så var det ett ämne nästan lika hett som det svenska vädret i november. Nu har det ändrats, nu är skrot hett. Nu ligger det i nationers intresse att se till att man håller skrotet inom nationens eller federationens gränser. En som har insett detta är den store upplysaren i Väst. Nu säger man att aluminiumskrot är en bra råvara, kanske till och med fantastisk, och sånt ska man inte skicka bort till Asien i onödan. Nej, här gäller det att fundera på tariffer så man kan hålla det amerikanska skrotet amerikanskt. Det är bara det att man har en sååå dålig historik i USA på att ta hand om just denna ädla råvara. Fulskrot buntas ihop och skeppas till Asien, väl där försöker man sedan att separera buntarna och sortera det i kvaliteter. Det här sker ofta i Thailand och Malaysia för att sedan säljas vidare till Kina. Man har i USA heller inte smältkapacitet att ta omsmältning lokalt. Och inte nog med det, man har inte ens kommit ur startblocken för att samla in det. En av de bästa skrotkvaliteterna på marknaden är UBC (used beverage cans) det vill säga gamla burkar typ öl/läsk. Här i Europa är vi hyfsat duktiga på att samla in sådana och vi svenskar ligger väl strax under 90 % insamlat med mål att nå 90 %. Globalt samlas cirka 75 % in, medan man i USA lyckas komma upp i en insamlingsgrad på inte så imponerande 43 %. Det finns som sagt potential, men också mycket att jobba med.

Några andra som har mycket att jobba med är de på isländska Grundartangi smältverket, ägt av amerikanska Century Aluminum, som fick el-strul i oktober. Nu verkar det som om det är transformatorerna som har pajat. Det är fortfarande oklart om de kan lagas eller om man måste byta ut dem. Att få in nya generatorer kommer att ta upp mot ett år. EU blir mindre självförsörjande och tappar ett år av produktion av isländsk grön aluminium. Köpsug från Kina och tappad produktion i Europa kan göra marknaden tight framåt.