Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Kommer ni ihåg det gamla uttrycket 100 miljoner mygg, Norrland är fantastiskt. Lite längre ner ska jag komma tillbaks till det, men först kan jag konstatera att det varit LME vecka igen och med det pingvininvasion i London dvs ett antal tusen män i smoking och en GT i handen. Jag var inte där men jag kan gissa att det var en hel del snack om Trump och hans lynnes inverkan på metallmarknaden. Kanske även en del som funderade över ädelmetallernas styrka samtidigt som aktiemarknaden är stark. Rent historiskt brukar guldet stärkas när riskaptiten minskar, men nu går ju Bitcoin, Tech och diverse annat starkt så riskaptit råder det ingen brist på. Ändå är ädelmetallerna i topp.

I topp är även metallpremierna i USA och i oktober har Midwest premierna för aluminium noterat nya toppar runt 1 700 dollar per ton, det är upp 250 procent sedan årsskiftet. Även i Europa är premierna upp men relativt blygsamt + 46 procent till 240–250 dollar. En siffra som däremot sviktat är Kanadas export av aluminium till USA, även om det är inte är så mycket som man kunnat tro, -22 procent jan-aug till 1,4 Mton. Fast då ska man komma ihåg att det var först i juni som de 50-procentiga tarifferna började gälla och att det innan dess hade skickats över extra mycket metall för att hinna få över så mycket som möjligt innan tullhöjningen. Till Europa har exporten samtidigt däremot nästan fördubblats. På senare tid tycks det dock som om vindarna börjar att vända och de buffertlager som lades upp i USA under våren och försommaren för att hinna före tariffhöjningen börjar nu sina. Några officiella siffror för de senaste månaderna har inte ännu släppts men mycket talar för att leveranserna från Kanada in i USA nu åter börjar komma igång. Och varför skulle de inte det, för var ifrån skall annars USA ta metallen som behövs för tillverkningsindustrin. Skrot säger säkert någon och det är klart att skrot kan täcka upp för en del av bristen, men bara en del för det hela blir ju en fråga om legeringar och renhet. Att USA exporterar så mycket skrot som man gör har även en förklaring i att man inte har tillräcklig kapacitet att själva ta hand om all återvinning inom landet.

Farsen med de amerikanska metallpriserna gör att jag börjar tänka på de norrländska myggorna. Trump vill ju att amerikanen ska köpa amerikanskt och tar till alla möjliga medel för att få detta att gå igång. Höjda priser på importerade varor gör ju att tricket kan lyckas, men höjda priser på importerade insatsvaror (som metaller) är kanske inte lika smart. Höjda priser gör även att konsumenten har mindre att köpa nästa vara för så det riskerar då att hämma vidare konsumtion. Trump vill även att dollarn ska försvagas så att amerikanska varor blir billigare i utlandet (tex Kanada), men då man först har höjt priset pga. tariffer blir den amerikanska produkten kanske inte lika lockande för kanadensaren eller svensken för den delen att köpa. Det senaste som jag har hört är att priset på en normalutrustad amerikansk Ford F-150 pickup ska ha gått upp med 10 000 dollar i år. F-150:an är storsäljaren i USA men 100 000 SEK upp på ett år gör nog inte många så glada. En annan anekdot är om den schweiziska armbandsuret som har 44 olika tariffer baserat på komponenterna i klockan. 10 000 dollar upp för en Pickup, Trump är fantastisk!
För att byta ämne så kan jag meddela att Nordural på Island har drabbats av produktionsstopp och 2/3 av produktionen ligger nere. Det här motsvarar ett produktionsbortfall på 213 tton på årsbasis men det är oklart hur länge stoppet kommer att vara. Det tycks vara någon form av el fel, och att döma av kommentarerna i marknaden så är oron stor för att stilleståndet blir långvarigt, kanske mer än ett halvår och man befarar att ugnarna frusit. Marknaden har direkt tagit ett kliv upp och handlas över 2 800 dollar. Då Nordural räknas som ”grön” aluminium kan detta även få effekt på intresset för att betala upp för grön metall. Ett långvarigt stopp hos Nordural kan få marknaden att ändra skepnad så var på er vakt framöver.